Uppdatering lördag den 6 februari 2010

Allt är frid och fröjd med Generalen och Gipsy. Nu är de 8 veckor gamla och busigare än busigast. Det är ovant att bara ha 2 kattungar springandes på golven. Flinga har ju fått stora kullar varje gång, så både hon och vi andra har mycket tid med dem, vilket är bra.

De är otroligt trevliga i sitt temperament båda två. Gipsy är den tuffare av dem, som oftast honorna är:-) Generalen är coolingen som inte mycket skrämmer. Han tar allt med ro. lägger gärna upp magen i vädret när man passerar för att man ska gosa lite med honom. Gipsy vill gärna ligga i knä på en när hon har någon liten leksak att busa med. När hon sen övergår till att sova så ligger hon hellre bredvid. Hon fullkomligt dyrkar små bjällror. De kan hon leka med hur länge som helst. Helst ska de ha ett bettvänligt litet handtag som hon kan bära dem i. Hur go som helst.

Svar på GSD-proven har äntligen kommit. Mycket märkligt att ett lab kan missa att få ut DNA ur ett tops som tom. var rosafärgat av blod från Gipsys kind. Andra lab kan få ut DNA ur en fimp som har legat i skogen i ur och skur i veckor-månader. Vår veterinär är supernoga när han gnuggar topsen i kinden och det har aldrig blivit någon miss tidigare. Fattas bara att jag får betala dubbelt också.. vi får se.
I vilket fall så är båda två fria från genen och kan gå vidare i avel om det blir så. De har inte genen och kommer aldrig att få den eller kunna ge den vidare till eventuella barn. Skönt även om det har en liten betydelse i sammanhanget. Jag hade hellre haft 4 kattungar till springande på golven som hade varit bärare av GSD IV-genen än att inte ha dem alls som nu är fallet. Enda skillnaden hade varit att de inte skulle ha använts i avel, i övrigt hade de varit som vilka andra katter som helst. Som mamma Flinga tex som har genen. Hon är en fullständigt normal katt, som lever sitt liv som vilken annan katt. Enda skillnaden är att hon ger genen till hälften av sina barn, som inte gör någon skada som sagt, så länge den inte kommer i dubbel upplaga på kattungen.  Men både Gipsy och General klarade sig från att få genen från mamma och bra är det i vilket fall.

Skrivet söndag den 3 januari 2010

Den 11 december föddes 6 små Wildwoodare. De var ”frostade” i färgen som gör dem ”bakvänt” smoke. Det spekuleras mycket om vad det kan bero på. Vissa tror att det kan bero på att mamma katt har haft/har en infektion. En del tror på yttre påverkan, miljön. Tex vad de får för mat, vad man använder för rengöringsmedel etc.. Det kan kanske bero på båda anledningarna, vad vet jag. I detta fallet med facit i hand så hade helt klart mamma Flinga en infektion av något slag.

I vilket fall så föder hon utan problem. Men sen blir Flinga märkbart dålig den 15 december. Hon är alldeles stel i kroppen, går som en smygande leopard. Jag hade sådan tur att jag just då pratade med Anette Engvall i telefon och hon sa direkt att det kunde vara kalkbrist. Så jag ringde djursjukhuset och fick komma in direkt. Flingas värden visade på kalkbrist, om än inte så mycket. Hon fick kalk intravenöst och repade sig från den stela gången. Däremot hade hon också feber när hon kom in. Vi kollade den när hon skulle åka hem och då hade febern stigit till 41 grader. Flinga fick då antibiotika mot förmodad infektion av något slag.

Frid och fröjd tror jag, febern går snabbt ner på Flinga och hon får sitt kalk en gång om dagen och penicillin i 10 dagar. Ganska omgående märker jag att 2 av kattungarna inte mår bra, de går heller inte upp i vikt. Jag ger dessa penicillin och försöker stödmata dem. Men det går bara utför och de går bort någon dag senare. Då märker jag att en till kattunge visar samma symptom, slö, äter lite på mamma, men går inte upp i vikt. Jag ringer då djursjukhuset och veterinären säger direkt att mamma katt fortfarande har en infektion i kroppen. När kattungarna diar så blir de förgiftade och dör så småningom i blodförgiftning. Hon skriver genast ut en annan antibiotika till båda mamma Flinga och till kattungarna. Jag ska ge alla kattungar, friska som sjuka penicillin nu. Men en till hinner tyvärr bli dålig innan penicillinet har börjat att verka. Så de två sjuka kattungarna dör också.

Nu har jag kvar de två friska kattungarna som aldrig hann visa några sjukdomstecken innan de fick penicillin. Nu är det bara att hoppas att penicillinet verkar på Flinga så att hon blir av med sin infektion och att de två små snarast börjar att äta själva så att de så lite som möjligt behöver Flingas mjölk. De går upp stadigt i vikt och är och har varit fullständigt ”normala” hela tiden, så håll tummarna för mina små.